Buss ersätter tåg från Kiruna till Narvik dit vi anlände 6,5 timmar försenade efter en vacker busstur över gränsfjällen.
Väntan på en bil från norr i högsommarvärme utanför järnvägsstationen. Maria, en annan resenär till urfolksfestivalen Riddu Ri∂∂u som skulle bli hämtad med bil av en vän från Manndalen och som fått positivt svar på frågan om jag får åka med, tillsammans med en av festivalens huvudartister, Maxida Märak som visade sig ha vissa gemensamma samiska vänner med mig. Innan vi kunde fara vidare i bilen som anlände strax efter att bilden togs, körde den upp Maxida med sitt tunga bagage till hennes hotell för en natts välbehövlig sömn efter en likaledes påfrestande resa och stor sömnbrist.
Vår bilförare Paula som bor i Manndalen hade kört ner i nästan fyra timmar för att hämta Maria och vända tillbaka igen. Nu fick ytterligare en passagerare att tala med och hålla sig vaken på vägen. Paula hade mycket intressant att berätta om festivalen som hon själv varit med att starta upp en gång för mer än två decennier sedan. På vägen stannade vi i en by där hennes son arbetar och just håller på att flytta in i en lägenhet i bottenvåningen på en villa. Jag hjälpte till att bära in två tunga skinnsoffor som stod utanför, ditkörda av en vän till Paula från Manndalen.
Lyngenfjorden med sina karaktäristiska ”alper” i midnattssol … Märkligt nog känns inte den långa resans trötthet bedövande i detta ljus. Klockan 24 kom vi fram till bilverkstaden i Samuelsberg (Manndalen) där Knut Idar Olsen satt och samtalade med Ola som vi hade träffat på vägen och som jag bar in sofforna med. Han hade kommit fram betydligt före oss. Den 19 år gamla Corollan som jag hyrt stod körklar med nycklarna i och det var bara att fortsätta 20 minuter vidare norrut till Birtavarre Camping där ägaren Øyvind Johansen mötte mig vid den gamla husvagnen som jag har hyrt så att säga ”off the record” då campingen egentligen är fullbokad. Primitivt, men helt OK och jag sov gott från kl 01.30 till 07.00 då solen väckte mig strax före larmet. Seg men frisk for jag upp till festivalområdet och har idag hämtat ut min pressackreditering och parkeringstillståndet. Efter vernissagen på årets konstutställning ska det bli tidig kväll och en lång natts sömn för att hämta krafter till i morgon och de följande dagarna som lär bli sena allihopa. Nu är utetemperaturen mer normalt kylig, men vädret helt ok med uppehåll och lätta skyar.
Utsikt från Samuelsberg mot Manndalen och Kjerringdalen (masten på den högra fiskebåten)
Jag är på väg till Stockholm och nattåget till Narvik. I morgon ska jag ”göra” Narvik med besök på krigsmuséet m.m. Därefter blir det buss till Samuelsberg och uthämtning av en 19 år gammal hyrbil från bilverkstaden. Sedan uthämtning av pressackreditering på kontoret till en av världens största urfolksfestivaler, Riddu Riddu i Manndalen.
I januari-februari 1939 bodde min farbror Jan en månad i en bidal till Manndalen, en bit upp mot högfjällen, som heter Kjerringdalen. Då var det gängse språket i trakten samiska och få människor hade varit så mycket längre bort än några mil. (Undantaget en del högsjöfiskande sjösamer och renskötande fjällsamer.) Jan var inbjuden av Kjerringdalens ”nåjd” (fast man inte pratade så högt om den saken där och då) och fick uppleva en bygemenskap och närhet till natur och människor som grep honom djupt. Han fotograferade flitigt och idag är hans foton den enda kvarvarande dokumentationen av Kjerringdalen som byn såg ut före tyskarnas vansinniga bränningar av all bebyggelse under sin reträtt 1944. Bilderna har donerats till muséer i trakten. (I bildkollaget nedan finns till exempel ett av hans foton från marknaden i Skibotn.)
Jag skrev en bok om Jan, Frivilliga – två unga människors kamp under andra världskriget, där några av bilderna är publicerade, liksom lite av det han skrev om sin vistelse där. Nu är jag på väg för att skriva reportage om Riddu Riddu och fördjupa min kunskap om Manndalen och Kjerringdalen och dess invånare idag. Det blir en viktig del av innehållet i boken jag arbetar på som har arbetsnamnet Samtal i Sápmi.
Jag kommer att återse människor som jag och min fru blev bekanta med under vår resa i trakten 2011 (se foton). Det ser jag mycket fram emot, liksom att återkomma till ön Skorpa i den nordliga grannfjorden Kvænangen där Jan var vaktchef under kriget i Nordnorge 1940. Jag har även andra planer som jag kommer att rapportera om efter hand på bloggen. Nu börjar årets resa till Lyngenfjorden, Manndalen, Kjerringdalen, Kvænangen och kustlandet norröver – i nutid och tillbaka till 1939. Håll utkik efter nya inlägg!
Foton 2011 och 1939, blandat:
Svidal Skriveri är en nynorsk organisation för litteraturkritik, skrivkurser och författarförmedling. På deras webbsida har nu Monster i knipe fått en fin anmälan där Tove Bakke beröms för sin känsliga och kreativa översättning.
”Dei populære bøkene om Veslemonster og Storemonster er resultat av eit nordisk samarbeid mellom islandske Áslaug Jónsdóttir, svenske Kalle Güettler og dansk-færøyiske Rakel Helmsdal. Når dei tre samlast for å lage ei ny forteljing skriv dei ut historia på kvar sitt språk. Forteljinga vert ikkje omsett, derimot held dei tre forfattarane på særpreget i språket og i sin personlege forteljemåte når dei formar teksten.”
”Så langt ute i serien som i bok nummer ni, er det kjærkome med eit uromoment. Raggmonster gjev ny sprett til samspelet mellom dei to monstera vi kjenner frå før.
Uttrykket er energisk og kraftfullt. Både i tekst og illustrasjonar er kontrastane ei drivkraft. Mellom det svarte og kvite, mellom det store og det vesle, ispedd klare fargar og organiske former.”
Nu finns sammanlagt sju böcker om lilla monster och Stora Monster på nynorsk. (Några finns även på bokmål.) De två färskingarna är Monsterbesøk och Monsterknipe. Det nynorska förlaget Skald står för utgivningarna. Så greit!
De nya böckerna presenteras på följande sätt av förlaget: Monsterbesøk och Monsterknipe
De övriga monsterböckerna i Norge är Nej! sa Veslemonster, Store monster græt ikkje, Monster i mørket, Monsterpest and Monsterbråk.
Det löste sig till slut efter lång väntetid i telefonkö till Postnords kundservice.
Nu har jag betalt, men det gick inte med det id-nummer jag hade fått utan jag blev tvungen att ringa upp Postnord och swischa när samtalet väl kopplades fram. Men då hade momsen plötsligt korrigerats från 25 % i det ursprungliga kravbrevet till 6 % i telefon (som det ska vara för böcker), så jag kom undan med 47 kr lägre straffavgift än vad de ursprungligen begärde. Hurra! Det är ju nästan en hel AW-öl!!! After Work är faktiskt rätta ordet efter timmarna med att reda ut detta krångel för att få hem mina böcker.
Antikvariatägaren sa förresten till mig att han sällan är med om att de öppnar brevförsändelser, men när det sker är det inget man kan göra. ”För det mesta går det bra att skicka böckerna till kunden i vanligt brev.” Och det i sin tur beror inte på bestämmelserna utan bara på att de inte hinner öppna allt.
Nästa gång någon får ett krav från Tullverket och Postnord på ”import” av böcker (det kan lika väl gälla en gåva från en vän som inte har tulldeklarerats som gåva från början) så kom ihåg att kolla ifall de kräver 6 eller 25 % i moms. Det kan uppenbarligen löna sig!
Antikvariathandeln mellan nordiska länder går inte längre som smort. Följande exempel från verkliga livet för en författare på vischan belyser saken.
Jag håller på med ett skrivprojekt som kräver mycket research i böcker som inte längre finns på marknaden. Bland annat en hel del lokalhistoria från Nordnorge. Jag blev mycket glad när jag lyckades hitta ett antikvariat i Oslo som har specialiserat sig på lokalhistorisa böcker och som hade just de två böcker av en författare från Finnmark som jag absolut måste ha tag på. Jag beställde böckerna, betalade dem och frakten i förväg och … inga böcker kom. Efter tio dagars väntan kontaktade jag antikvariatsägaren som var mycket trevlig men som inte förstod vad som kunde ha hänt.
Efter ytterligare ett par dagar kom förklaringen i form av ett brev från Postnord med krav på inbetalning av 136 kr för gränshandelsmoms och tulldeklaration. Brevet (inget paket utan vanligt frankerat brev från Oslo) hade öppnats av tullen och när de funnit böcker i det genast stämplats som momsbelagd import. Jag fick ett försändelse-ID som skulle anges vid betalning men när jag försökte betala fick jag svaret att de inte kunde hitta någon försändelse med det id-numret. Samtidigt ifrågasatte jag på Tullverkets fb-sida hela grejen, se nedanstående korrespondens.
Lärdom efter dialog också med antikvariatsägaren och Antikvariat.net om denna händelse: sådana här händelser kan ibland inträffa vid stickprovskontroller i tullen. Det är inget att göra, bara att betala. Detta för kännedom till alla kollegor som också håller på med research som ibland kräver inköp av antikvariska böcker från utlandet. Danmark och Finland går bra, men inte Norge, Island, Grönland eller Färöarna som inte är med i EU.
Kalle Güettler till Tullverket 25 maj kl. 12:27: Är det verkligen korrekt att man ska betala importmoms på antikvariska (begagnade) böcker från Norge ? Vad jag vet är böcker från antikvariat momsbefriade både i Norge och Sverige (i likhet med andra begagnade varor). Kalle Güettler
Tullverket: Hej Kalle, Ja, du ska betala moms. Beställer du till exempel böcker från ett land utanför EU, som i ditt fall Norge, betalar du moms oavsett värdet du beställer för. Momsen på böcker är 6%. Alla varor har ett värde även om de är begagnade. Hälsningar, Kerstin.
Kalle Güettler: Men i Sverige debiterar antikvariaten inte moms och vad jag förstår inte heller i Norge. Och 6 % moms har plötsligt förvandlats till 25 % i tullkontrollen. Det känns mycket inkonsekvent och hindrar den fria handeln inom Norden. När det gäller Kinapaketen är det en helt annan sak. Där är momstvånget välmotiverat, men för beställningar på internet av böcker utan speciellt ekonomiskt värde genom antikvariatens nordiska nätverk blir det ett väldigt avbräck. En bok som kostar x kr i det fysiska antikvariatet kostar därmed ungefär det tredubbla att få hem för att läsa. Det skulle faktiskt löna sig att köpa en tågbiljett till Oslo t.o.r. för att köpa fem lokalhistoriska böcker från Nordnorge från ett specifikt antikvariat som har specialiserat sig på sådana böcker. Om dessa böcker inte finns att köpa i Sverige – vilket är enda anledningen till att gå utomlands i sökandet efter dem – så förstår vem som helst att den här momsbestämmelsen gör stor skada för alla som i likhet med mig ägnar sig åt research.
Många tusen i Stockholm igår. Ungdomar, barn och vuxna. Fantastisk stämning och hopp om fortsatt liv utan fossila bränslen – om förändringen börjar NU. Här ett reportage med bilder och Gretas tal i DN. Till alla kollegor vid tangentbord och skrivmaskiner: gå med i Fridays for Future, Writers for Future (Facebook, hemlig grupp för professionella författare) eller, om du är lite till åren som jag, Grandparents for Future (öppen grupp på Facebook) eller kom bara som du går och står och häng med oss och Greta vid Mynttorget eller utanför ditt kommunhus varje fredag tills makthavarna får klart för sig att skutan måste vändas NU. .
