Skip to content

En fantastisk läspedagog!

Hela skolan läser affisch och slukare

Ibland blir ett författarbesök i en skola något alldeles speciellt – ett minne för livet (författarens). För en vecka sedan fick jag genom Författarcentrum Öst ett sånt ”gig” på Johannesbäckskolan i Uppsala. Det är en stor F-6-skola som vimlar av barn med olika etniskt ursprung och satsar seriöst på läsning av barnböcker. Jag och fem kollegor i olika genrer fick glädjen att vara deras författare en dag som de kallade Hela skolan läser.

Jag träffade tre ettor och två förskoleklasser som hade fått höra de flesta bilderböcker som jag har gjort ihop med Pia Halse, Jeanette Rapp och mitt nordiska författarlag, där Áslaug Jónsdóttir illustrerar . Barnen var fulladdade med nyfikenhet och sugna på monstersånger, rörelselekar och smygpremiär på de kommande Monster i knipa och Bak och Fram och lilla Damm på de sju haven. Det märktes att de var väl förberedda på att möta författaren till dessa böcker, i vars värld de hade vistats en tid.

Efter att jag varit på andra givande förskolebesök i Stockholm den senaste månaden och träffat 3-5-åringar i olika förskolor kändes de 6-7-åriga skolbarnen som rena ungdomar! Deras förmåga att föra resonemang och förstå sammanhang och nyanser är ju på en nivå som är jätterolig för en pratsugen författare. (Men de yngsta barnen är förstås också roliga att jobba med, det blir bara så mycket mera lek och ”göra – inte prata så mycket”.

Det allra roligaste i Johannesbäckskolan var nog, trots de positiva mötena med barnen, att få träffa den lysande sagoberätterskan och papier maché-skulptrisen Margareta Engström i hennes förskoleklassrum. Utan att tveka vill jag utnämna Margareta till Sveriges främsta läslustskapare och hennes klassrum till det mest lässtimulerande arbetsrummet för barn i alla Sveriges skolor. När Margareta ska läsa en bok eller berätta en saga, har hon förberett sig noga genom att tillverka figurer ur handlingen av papier maché och måla dem så de liknar sina tryckta förlagor på pricken. Alla dessa figurer får en aktiv roll i läsningen – och efteråt blir de kvar i klassrummet som en nästan levande påminnelse om den upplevda boken och dess karaktärer.

Tack Margareta för att jag fick glädjen att uppleva din entusiasm och se ditt inspirerande klassrum! Här en bildkavalkad (där även våra nordiska monster har fått en rykande färsk, hedersam plats).

Lilla monsters höjdskräck 1

Annonser

”Här kan du se vilka som nominerats …

Den isländska förläggarföreningen presenterar alla nominerade böcker till Litteraturpriset på nätet. ”Priset delas ut i januari-februari månad under det kommande året. Här kan du se vilka böcker som nomineras.”

Det är många bra böcker som nominerats och chansen att vinna är förstås inte så stor, men det känns väldigt roligt och hedersamt för vårt lilla nordiska författarlag att vi är med i toppen!

Baklava i vetenskaplig artikel

Det är en märklig känsla när en bok som man har gjort blir analyserad vetenskapligt. I det här fallet gäller det en akademisk artikel i tidskriften Lir.Journal nr 9/1917. Det är en elektronisk tidskrift för litteratur, idéhistoria och religion som ges ut av Göteborgs universitet. Nu handlar det om genusvetenskap …

Intressant att läsa om poststrukturalism m.m. i Pia Halses och mitt verk. Men framför allt roligt att se hur Hermansson och Nordenstam har lyckats fånga essensen i vårt bild- och textberättande. De har fått ut mycket av vår lilla bok genom en klok och reflekterande läsning där de inte bara bedömer ”storyn” som text utan hela verket både konstnärligt och narrativt. Vi får beröm för vår nyansering och de olika lagren i berättelsen. De tycker att Baklava på ett egensinnigt sätt sticker ut från huvudfåran i genderlitteraturen och det är ju precis som vi själv har velat. Jättekul!

Utdrag ur Kristina Hermansson & Anna Nordenstam,

»A New Niche in Children’s Literature« s. 108-110:

” I WANT BAKLAVA” : CHALLENGING NARRATIVE

STANDARDS BUT CONFIRMING INDIVIDUALISTIC

NORMS?

As Jönsson claims, most self-stated norm-critical books

reproduce socio-realistic narrative standards. This is partly

confirmed by our study, though we would now like to add some

nuances. Jag vill ha baklava [I want baklava] was published

in 2010 by Olika förlag. It is written by Kalle Güettler and

illustrated by the Danish illustrator Pia Halse. The book has

no straightforward narrative and contains some quite experimental

pictures in which various textual and visual elements

merge. There are free flying heads and big balloons ‘bleed’ from

one page into the other. Sometimes the reader needs to turn

the book upside down to be able to read the text.

 

The cover features a picture of a man with a gigantic, black

moustache and huge eyebrows. He wears a yellow T-shirt with

a peace symbol. On top of the man’s hat, there is a little spy

wearing a hat and shoes. To the right there is a black-haired

child wearing a purple dress. This is Perian and the man is her

father. The story has a first person narrator, whose name or

gender is not mentioned. He/she lives with her two mothers

and a sibling, Kim.

 

The plot is quite simple: after having tasted Perian’s baklava,

the main character/first person narrator is determined to get

hold of more. The main character is not visually portrayed until

the last spread and is not explicitly gendered either in the text

or the images on the last spread. He/she looks like a smaller

version of one of the mums, with curly red hair. The visual

depiction of Kim on the other hand reminds of the portrayal of

the other mother, but with glasses.

 

The parents are both busy with meetings and cannot help

their child buy or bake baklava. Neither of them even seem to

have heard of baklava, leading to several misunderstandings

and a play on words. One of the mums asks if baklava is

healthy or cheap, thus representing a disciplinary adult world

that the narrator rejects. When Kim tells the main character to

check on the web about how to bake baklava, he/she strangely

enough does not search the Internet. Instead, a visual and

textual investigation of the different meanings (of the Swedish)

word for web [»nät«], such as spider web, toy railway and

fishing net, develops across subsequent spreads.

 

Eventually, the main character/first person narrator visits

Perian, but only because Perian’s father has promised to help

him/her baking baklava. After the baking is done, as he/she

arrives back home, the parents are angry because their child

did not give them a call to tell them where he/she was. Thus,

the first person character/narrator now repeats the phrase that

one of the mothers utters at the beginning: »I did not have the

time«, the child says and continues: »I had to bake baklava.«

The last page presents a detailed recipe.

 

The main character is certainly presented as a competent

child, even if he/she is far from being typical of contemporary

children’s literature regarding technological competence –

this young person seems to be totally unaware of the Internet.

Nevertheless, the narrator is presented as highly competent at

getting what he/she wants, no matter what it takes.

»I want baklava« certainly broadens out representations

of whiteness, ethnicity, sexuality, family norms and gender.

In addition, it departs from the idea of a transparent mode

of narrating, both textually and visually. In contrast to most

of our selected titles, it challenges the ideal standard of a

straightforward mode of narrating, accompanied by realistic,

more or less symmetrical, illustrations. The textual-visualrelation

is more complex and playful than in most of the

Namnlös

Image 2. »I want Baklava« by Kalle Güettler and Pia Halse.

other examples. Rather than »throwing stereotypes out«, it

visually utilizes the cliché of the »oriental« man by combining

stereotypical features (such as a gigantic black moustache and

huge eyebrows) with non-stereotypical features (the hippie

T-shirt, baking skills, badminton).

»I want baklava« does not merely broaden the range of representation

but also emphasizes the ambivalence, contradictions

and surplus that language produces. This relates to the poststructuralist

understanding of meaning-making as a complex,

contradictory process that cannot be fully regulated, since every

utterance carries an unintended surplus. This approach blurs

every simplistic understanding of representation. Yet, the story

clearly has a didactic ambition. The main character’s statement

at the beginning, that one has to do everything by oneself, is

only partly confirmed. Certainly the main character is able to

fulfil his/her wishes, though not without help from others.”

Nominerad till Islands litteraturpris

Foto: Áslaug Jónsdóttir

Monster i knipa har nominerats till Islands litteraturpris i kategorin böcker för barn och unga. Det verkar vara ungefär som Augustpriset, alltså tre kategorier: skön-, fack- respektive barn-och ungdomslitteratur. Juryns utslag kommer i slutet av januari. Och någon gång i den vevan kommer boken ut i Sverige på Opal förlag!

 

Bra, Barnboksinstitutet!

Kalle med monsterböcker arab-sve

Arabisk och svensk barnbok – spegelvänt omslag och läsning från olika håll men identiskt innehåll. Tematik, värderingar, dialog, utryck – samma sak i Mellersta Östern eller Kina som i Norden. Eller för den delen samma saga i Djursholm som i Rosengård … Våra monster talar idag 17 olika språk . Foto: Teresa Kowalski, Grottans förskola i Vällingby.

Idag på Internationella Barnboksdagen den 20 november, offtentliggör SBI (Svenska Barnboksinstitutet) en deklaration från den internationella forskarorganisationen International Research Society for Children’s Literature (IRSCL) som har spelats in på alla medlemsländernas olika språk i Youtube.

Bakgrunden är att den geopolitiska situationen förhindrar barnlitteraturforskares resor och internationella konferenser. Ur deklarationen:

”Vår forskning spelar en viktig roll eftersom vi studerar hur och vad barn läser, skriver, tittar på och leker – kulturella praktiker som inte bara utgör en ovärderlig del av unga människors liv utan också i sin tur formar våra vuxna jag. (…)

IRSCL anser att det är absolut nödvändigt att internationella forskningssamarbeten främjas och att idéer tillåts röra sig fritt över landsgränser. På så sätt kan vi få insikt om djupt rotade antaganden om olikheter och ta till vara barnlitteraturens förmåga att främja empati, inspirera till kreativitet och åskådliggöra en bättre värld.”

Det är en stark upplevelse att besöka Youtubesidan och se alla forskare som läser upp deklarationen på sitt eget språk. Bra jobbat, Barnboksinstitutet och IRSCL!

Ulf och Linda vann Nordiska barnlitteraturpriset

Ulf Stark, Linda Bondestam medel

Linda Bondestam och Ulf Stark var favoriter till det nordiska barnlitteraturpriset och vann det också – i kvalificerad konnkurrens från de andra nominerade författarna. Vi är många som saknar Ulf, men hans litteratur lever kvar. Till exempel hos ett av mina barnbarn som fick vinnarboken i julklapp i fjol med en personlig dedikation från både Ulf och Linda, plus en liten teckning av ett djur som bara Ulf hade sett (och ritat) 😊

Rakel var nöjd med hela tävlingsarrangemanget och berättade att det verkligen har kommit att bli en inspirerande mötesplats för nordiskt författarutbyte och inte som vid den första galan 2013, då vi som var nominerade tyckte att det verkade vara mer planerat för politiker och administratörer än för de nominerade konstnärerna.

Grattis Linda! Grattis i himlen, Ulf!

9789150221923_200x_djur-som-ingen-sett-utom-vi

Rakel nominerad till Nordiska Priset!

Rakel-Helmsdal_c_Áslaug-Jónsdóttir

Förutom att hon är med och skapar våra monsterböcker så är Rakel Helmsdal nominerad till 2017 års Nordiska barn- och ungdomslitteraturpris. Det är andra gången hon reser till prisutdelningen som en av sex utvalda nordiska författare. Förra gången var 2013 då vi alla tre var nominerade för Monsterbråk. Denna gång uppmärksammas hon för sin soloprestation i ungdomsboken Hon som rodde mot regnbågen.

Prisutdelningen ses i Helsingfors och kan ses i TV i hela Norden. Lycka till, Rakel!

Nordiska Rådets presentation av boken:

16 år gamla Argantael har beslutat sig för att slita sitt liv i stycken. En ödesdiger dag river hon sidorna ur sin dagbok och kastar resterna i havet. Därefter ror hon sin kärestas båt så långt ut att hon kan vara säker på att hon inte kan nå in till land igen när hon släpper årorna. Medan det här sker, reser hon i sina tankar tillbaka till olika episoder i sitt liv och vi får insikt i en svår barndom, präglad av emotionell fattigdom. Boken tar upp ämnen som är evigt aktuella bland unga: relationen till föräldrarna, vänskap, drömmar, villkorslös kärlek av olika slag och starka känslor. I Argantaels värld upplever vi konsekvenserna av psykisk sjukdom och bristande omsorg, och vi tar del av hennes svartsjuka och sorg. Vi följer hennes famlande försök att finna sig tillrätta i livet och att försona sig med sin sexuella identitet och identitet överlag.

Trots att ämnet i Hon, sum róði eftir ælaboganum (”Hon som rodde mot regnbågen”) är ödesdigert och det inte finns förhoppningar om några enkla lösningar på problemen, så är boken skriven med en lekande lätthet och ett tempo i handlingsförloppet som gör den fascinerande och underhållande. Rytmerna från musik och dans, som båda är genomgående motiv i boken, följer flickan hela vägen, medan hon taktfast ror mot döden. Även om döden är starkt närvarande som en överväldigande skugga hela vägen genom boken, så sprudlar bokens sidor av en skimrande känsla av liv och livsvilja; möjligheten att människan, när allt kommer omkring, förmår stiga upp över problemen, är ständigt närvarande.

Med ett rikt bildspråk och olika intertextuella referenser är texten komplex och flertydig. Den har ett djup och tolkningsmöjligheter, som kan utmana och engagera läsaren.

Vi blir satta i den 16-åriga flickans situation och får lust att kämpa tillsammans med henne; att ro för livet, vilket boken enkelt övertygar läsaren om att är ovärderligt – trots alla motgångar, och oavsett vilka utmaningar man möter på vägen.

Rakel Helmsdal (f. 1966) är en produktiv författare som i många år har utgett böcker för barn i alla åldrar samt skådespel och noveller för vuxna. Detta är hennes första ungdomsroman. Historien om Argantael försiggår i den fiktiva staden Port Janua som vi känner igen från flera andra av Rakel Helmsdals verk.