Grönt och vitt – bättre färgåtergivning på fjället än på Hammarbys tröjor. (No offense!) Tuvull, ris och hjortronblom. Svag vind, knott, mygg, bromsar, kompakt värme, fraslav under kängor på myr och häll. Klimatomvandling? Ja, på lång sikt i en farlig process som pågår här och nu. Men om vi inte tillät oss att njuta av den tidiga sommarens prakt när vi vandrar uppför Källfjällets norra utlöpare på väg mot Lördagsgraven, Syndalen och hem igen på den gamla vintervägen till fäbodvallen – vad skulle vi då ha att kämpa för?
OJ! Vad händer med Källfjällsglaciären? Kommer den snart att kalva i issjön? 
Ja, se vad den har krympt:
Hm, glaciär och glaciär. Här har vi på sin höjd snöfläckar i norrsänkor under sommaren. Det är nästan ofattbart att fjället för bara tre veckor sedan låg helt kritvitt. Brorsonen gick då samma tur som vi gör nu, men fick pulsa i halvmeterdjup, våt snö. Sommarvärmen har i år kommit som en enorm blåslampa. Myrarna är nu torra och lättgångna.
Men samtidigt som jag njuter fullt ut av prakten och värmen vill en molande känsla av hot inte lämna mig. Scandinavian Mountains Airport, Skistars m.fl. vansinniga nybyggda, statsunderstödda storflygplats vid Rörbäcksnäs ligger än så länge nere, i princip ända sedan invigningen i december. Det känns trots allt lite hoppfullt. Men självklart kommer hävandet av reserestriktionerna snart att börja fylla fjällhimlen med buller och vita avgasstreck från stora jetplan. Det finns som tur är motkrafter, men frågan är hur de står sig i förhållande till turistindustrins enorma lobbypress.
Sälen i världsklass … Hur många generationer till?
Arne, min bror. Vi är rätt lika men han är något längre och ståtligare.
I våras hade jag planerat en tre veckor lång skrivretreat på Källfjället. Nu blev det inte så, reserestriktioner är till för att respekteras. Men till hösten ska det bli av. Jag måste komma igång med gestaltningen efter all research för uppföljaren till Frivilliga, två unga människors kamp under andra världskriget där huvudpersonen, min stupade farbror Jan som jag aldrig fick träffa, ska få egen röst.
Så här i socialt sällskap (på behörig distans utanför äktenskapet) blir det inte mycket skriva av. För det krävs total avskildhet. Men det blir tid till det med.
Ur Herrarna i skogen av Kerstin Ekman, Bonniers 2007: ”Så gamla som storgranen i Borudans naturreservat får träden i våra produktiva skogar aldrig bli.”
Detta inlägg kommer djupt från hjärtat. För mig har skogen alltid varit ett andningshål, viktigare än något annat i naturen. Ja, fjällens vidder förstås. Men där finns också träd och buskar, i större eller mindre mängd och format beroende på höjd över havet. Alla har sin särskilda doft: björklöv, tallbarr, mossor och lavar, ozondunster från regn efter torka …
Jag behöver skogen för ro och eftertanke. För hela min kropps välmående och återhämtning. Jag har alltid vandrat, strövat, mött växter, djur, dofter, sett saker ur olika perspektiv – mellan grenar i storskog, över myrar och inägor, från kaljäll, klippor och havsstrand mot horisonten. Blir skogen sargad och förödd, så fattas den mig, som om jag själv fått sår.
Häveröskogen är stor och vid. Eller var. Skog. Om detta skriver jag i en kulturartikel i Norrtelje Tidning som publicerades i onsdags. Ty som författare kan jag inte smita och lasta på andra att agera. Jag äger orden och har därmed ansvar. Mitt övriga skrivande skadas inte av en liten paus.
En fantastisk kunskapsresurs för oss som bryr oss om våra barns och barnbarns framtid på jorden är natursidan.se. Hur många i LRF-lobbyn läser den? Det borde de. Och lugna ner sig, ta en kopp kaffe med dopp, slå sig ner i skuggan av en lummig lönn och till exempel läsa detta eller detta. Det finns oändligt många exempel på hur de skulle kunna lobba för vettigare och långsiktigt hållbara metoder i skogsbruket i stället för att klamra sig fast vid en förödande teknik som släcker liv och förstör klimat. De har väl också barn, syskonbarn eller vänners barn som de månar om. Eller?
Kalhygget i Borudan. Vid skogsbrynet i bakgrunden börjar ett naturreservat. Maskinerna skövlade allt fram till dess gräns. Foto Kalle Güettler 2020.
På grund av smittorestriktioner i Coronatider kunde ju inte Slangbellapriset delas ut som vanligt i april på Litteralund. Till och med Litteralund måste ställas in. En sorglig vår på många sätt, men BULT (Sektionen för barn- och ungdomslitteratur i Sveriges Författarförbund) har i stället gjort en fin liten prisutdelningsfilm som följer mönstret från de fysiska utdelningarna.
Först får vi möta de tre nominerade verkens författare och höra dem berätta lite om arbetsprocessen och annat intressant bakom bokens kulisser. Nomineringstexterna visas – och så avslöjas till slut vem som vunnit. Varmt grattis från Slangbelletäljaren till alla tre nominerade och förstås alldeles särskilt till Anna. Jag ser fram emot att möta dig, Christoffer, Ebba och Jens på BULT:s möten i framtiden! Lycka till med era redan mogna författarskap!
I Kalifornien skälver jorden är en ren textbok, men de andra två nominerade böckerna är helillustrerade. Jenny Lucander har givit konstnärlig form åt Vi är lajon där text och bild fördjupar varandras gestaltning och Annika Huett har givit Historieresans saktext humoristiska och förklarande illustrationer. Illustratörernas betydelse för böckerna ska inte underskattas, men själva priset Slangbellan går endast till textförfattare. En svår och inte alls självklar avvägning som har följt priset ända sedan den första bellan för 1998 års debut. (Som dock var oillustrerad, nämligen Ylva Karlssons Tova, en ungdomsroman.)
Tack till BULT:s styrelse för att ni gör detta stora arbete och lägger ner så mycket kvalitetstid på att läsa, diskutera och välja bland alla fina debutantböcker. Och tack till Boel Werner för årets fina diplom. Det tredje tacket riktar jag till sponsorerna som gör det möjigt att lämna över 30 000 kronor till pristagaren.
Slangbellan närmar sig snart ett kvartssekel och priset blir bara mer och mer värdefullt. Numera är det rätt många av våra mest framgångsrika barn- och ungdomsboksförfattare som fick en bella för sin debutbok. Den dag jag inte orkar göra fler bellor – förhoppningsvis först om många år – så finns det redan nu en hel kartong i min snickarbod med klykor som aldrig kommit till användning. Då får någon ny hugad täljare ta över den och fortsätta göra prisbellor i evigheters evigheter …
Men som sagt. Än ett tag slipar jag kniven varje vår. Ser redan fram emot årets tre nomineringar!
Bild Áslaug Jónsdóttir
Áslaug rapporterar i sin blogg om lilla monster och Stora Monster som hygger sig i sin nynorska karantän. Deras Monsterpest är inte kul att få, och de norska myndigheterna vill gärna att de tar det lugnt hemma med en god bok eller femtio …
Och vad kan vara härligare än attt få lyssna och titta samtidigt på en lagom läskig bok om mod för små barn? Monster i mörkret!
Hur i all världen fungerar bokförsäljningen?
Det är mysko, nästintill obegripligt för en liten författarhjärna. Ja, till och med för garvade förläggare och experter på bokmarknaden. Hur fungerar (inte) bokförsäljningen nuförtiden? Och när jag skriver nuförtiden menar jag de allra senaste åren. Jag förstår mig inte på mekanismerna i det marknadssystem som tog sig an vår senaste bilderbok Monster i knipa.
Den kom ut i januari 2018 på Opal förlag och var då redan utgiven på Island och Färöarna. Bara några veckor efter releasen i Sverige fick jag åka till Island och tillsammans med Áslaug Jónsdóttir emot det isländska barn- och ungdomslitteraturpriset som just instiftats (Rakel Helmsdal kunde inte komma och skaka hand med Islands president men fick naturligtvis sin del av priset). Ett par månader efter det fick vi veta att Monster i knipa var nominerad till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur.
Under våren 2018 ordnade Opals marknadsförare flera uppläsningar i bokhandlar och på Junibacken i Stockholm. Vi fick knappt några tidningsrecensioner men ett bra omdöme av Bibliotekstjänst. Under året bokades jag in på rätt många förskolebesök då jag berättade, läste högt och sjöng sånger ur monsterböcker. Huvudnumret var ofta Monster i knipa. Höjdpunkten för denna nionde bok i monsterserien blev den nordiska prisgalan i Oslo i skiftet oktober-november 2018. Vi vann inte men kände oss mycket hedrade.
Under 2018 sålde förlaget drygt 1700 exemplar av boken, främst till bibliotek och förskolor. Men vad hände sedan? Vid nyår gick en absolut gräns. Under hela 2019 såldes bara ett 20-tal böcker. Den prisbelönta boken tycktes stämplad med ett bäst-före-datum 2018-12-31.
Jag vet att vi inte är ensamma som upphovspersoner och förläggare om den här upplevelsen. Det är ju så här det nya utgivningslandskapet ser ut. Böcker tycks i allmänhet inte ha längre hållbarhet än några månader, under goda omständigheter ett år. Att försäljningen av Monster i knipa inte dog redan under våren kan vi kanske tacka den nordiska prisnomineringen för. Min och Pias Halses bilderbok Bak och Fram och Lilla Damm på de sju haven som kom ut i september 2018 på Lindskog förlag fick ett ännu kortare bäst-före-datum. Först en recension av Bibliotekstjänst som gjorde oss lyckliga, under hösten en ganska bra försäljning. Sedan tvärstopp. Och när jag skriver stopp menar jag verkligen nästan ingen försäljning alls.
Vad kan en liten författare göra? Vad kan en liten förläggare göra? Vad kan ens stora, stora förläggare göra när de enbart lyckas sälja stora, stora författare med långt hållbarhetsdatum? Problemet ligger i det ekonomiska systemet där billiga streamingtjänster, ljud- och e-böcker tränger undan tryckta böcker, i recensionstorkan, i dagstidningarnas kultursidors nästan totala ointresse för barn- och ungdomslitteratur, i biblioteksdöden och de minskade litteraturanslagen till folkbibliotek, i skolbiblioteksmisären, i hårt slimmade fysiska bokhandlars ratande av icke-kändisförfattares böcker och i nätbokhandelns lägre försäljningspriser som slår ut boklådorna i mindre samhällen. Och som spiken i kistan sitter den minskade läsningen, framför allt bland vuxna som finner det lättare att sätta barnen framför en animerad film på paddan än att mysa med dem i soffan med en god barnbok.
Åter till bilderboksserien där Monster i knipa är nummer nio. Den tionde, Teatermonster, kommer ut hösten 2020 på Island och Färöarna och våren 2021 i Sverige (Argasso förlag). Våra monsterböcker lånades tillsammans ut 63 698 gånger på svenska folkbibliotek under 2018. Den första titeln, Nej! sa lilla monster, kom ut i Sverige 2004 och har nu sexton år på nacken. Innan Kabusa Böcker, som då var vårt förlag, gick i konkurs 2018, hade förlaget tagit ett modigt och kulturellt ansvarsfullt beslut att – trots den färskvaruhandel med böcker som pågick överallt – ge ut alla tre första titlar i serien i ny upplaga. Det kostar att trycka upp böcker och sedan lagerhålla dem i år efter år. För att få lönsamhet krävs en hyfsat god och snabb försäljning av den tryckta upplagan. Det var synd att konkursen redan var på väg när böckerna skulle ut. Så kom den, och den nyutnämnda klassikerserien sattes i karantän.
Lyckligtvis lyckades jag, som jag tidigare har berättat, köpa ut backlisten. Alla titlar i serien är åter till salu. Det är Författares Bokmaskin / Ordgruppen som lagerhåller, distribuerar och säljer dem. Och i takt med att bibliotekens äldre monsterböcker slits ut kan de nu ersätta dem med rykande färska exemplar. I fjol sålde Bokmaskinen omkring 500 exemplar av olika monsterböcker och det var ungefär lika många per månad som under de knappt sju månader som de hade på sig 2018. Jag hoppas att det fortsätter på samma sätt i år.
Jag tolkar den lilla men stadiga försäljningen av äldre monsterböcker som ett tecken på att serien om lilla monster och Stora Monster faktiskt har börjat uppfattas som klassiker så som vår förläggare på Kabusa, Kerstin Aronsson, förutsåg. Men det är ju inte klokt att en författare måste ta över utgivningen av sina böcker själv för att de ska få fortsatt liv. Jag vet betydligt mer kända författare som tvingas uppleva hur vissa älskade verk, som fått gott mottagande och tusentals entusiastiska läsare, tar slut på förlaget och aldrig trycks om.
De dör – och med dem dör lite av författaren själv.
Tovade monster, Västernorrland 2011
Biblioteksbladet rapporterar att våra närmaste nordiska grannländer har stängt biblioteken p.g.a. coronasmittan. I Sverige har biblioteken däremot öppet i alla utom fyra kommuner. Jag tänker på alla barn som inte har fått gå i skolan i Norge, Danmark och Finland. När också biblioteken har varit stängda för dem så har många av dem gått miste om en stor och viktig tröstare i ensamheten: att få tips om nya, bra böcker att låna och att kunna lyssna på högläsning i biblioteken.
Men det finns digitala bokupplevelser att streama som kan fylla en del av detta vakuum.
Olav H. Hauge-senteret (nynorsk kultursentrum) och Skald forlag har fått vårt och andra författares tillstånd att lägga ut youtubeklipp med fina uppläsningar av hela våra böcker. I dag kan man lyssna på Nej! sa lilla monster och Stora monster gråter inte med sparsamma, effektfulla, varsamt gjorda animeringseffekter i några uppslag. Fler monsterböcker kommer att erbjudas som nynorsk högläsning på video framöver. Den lågmälda och skickliga uppläsaren med den varma tittarkontakten heter Guro Ljone och böckerna är träffsäkert översatta till nynorsk av Tove Bakke.
Det går jättebra att lyssna, betrakta och förstå böckerna på nynorsk på skärmen för alla svenska barn som redan känner till berättelserna – även om de inte förstår alla orden. En uttrycksfull bild och en känslig röst som gestaltar en känd historia och en god berättares ansiktsmimik gör att de följer med i minsta detalj. Och så kan barnen och de vuxna som sitter med också få en smakbit av den vackra nynorskan, så mjukt modulerad av Guro med benen i kors på sin kudde bredvid boklådan.
Något för svenska bokförmedlare att ta efter!
Priset för bästa barn- eller ungdomsboksdebut 2019 har nu pristagarens namn och bokens titel inbrända på framsidan. Dubbla ventilgummin, läderlapp och en silverne Kvick därtill. Men som smittoläget och Folkhälsomyndighetens rekommendationer nu utvecklas, är det osäkert ifall prisutdelningen kan bli av som tänkt i vår. Information om hur det blir kommer säkert snart. Tills vidare kan jag i alla fall visa baksidan av bellan.
Varför bara baksidan? Haha, försök inte! Framsidan är förstås hemlig fram till själva utdelningen. Vad skulle det annars tjäna till att nominera tre och avslöja vinnaren vid prisutdelningen?
De nominerade är som tidigare meddelats:
Anna Hörnell för ungdomsromanen I Kalifornien skälver jorden (Vox by Opal)
Jens Mattsson och Jenny Lucander för bilderboken Vi är lajon! (Natur & Kultur)
Christoffer Rönnbäck, Ebba Svennung o h Annika Huett för fackboken Historieresan (Alfabeta)
Juryn lär ha haft en minst sagt knepig uppgift att välja ut en vinnare när det har stått mellan tre väldigt olika böcker vad gäller målgrupp, ålder och genre. Jag är glad att jag slipper ta ställning mellan dem och har fått sitta i lugn och ro och bara snida …
Slangbellan 2019, tillskuren och putsad med tillbehör före sluttillverkningen. Trädslag: Hassel från Nygärdesvägen i Kåtorpsskogen, Häverö, februari 2020. Vem ska få den??? Nu är nomineringarna offentliga. Själv har jag för första gången på alla år sedan priset instiftades 1998 inte möjlighet att delta vid prisutdelningen som för andra året i rad äger rum i eminenta LUND. Men nu gör jag klart bellan och överlämnar den till BULT:s styrelse för”sluthantering” på plats den 20 april kl 18.00 i Lunds Stadsbibliotek.
Mina varma gratulationer till de tre nominerade debutanterna Anna Hörnell, Jens Mattson och Christoffer Rönnbäck / Ebba Svennung!
Pressmeddelande den 6 mars 2020BULT – barn- och ungdomslitterära sektionen i Sveriges FörfattarförbundSlangbellan 2019 – här är de nominerade!Till BULT:s debutantpris Slangbellan, för bästa debut inom kategorin barn- och ungdomslitteratur 2019, har juryn valt att nominera Anna Hörnell, Jens Mattsson, Christoffer Rönnbäck och Ebba Svennung! Priset delas ut den 20 april på barnboksfestivalen Litteralund i Lund.Juryns motiveringarI Kalifornien skälver jorden av Anna Hörnell, Vox by Opal I Kalifornien skälver jorden, både på ytan och på djupet. Det finns en spricka som rör sig mellan hemlandet Sverige och USA, mellan fest och allvar, mellan att vara barn och vuxen samt de konsekvenser man måste leva med. Med ett pricksäkert och målande språk skriver Anna Hörnell fram mångbottnade karaktärer och relationer. Vi är Lajon är en finstämd berättelse om två bröder, som i leken tar sig fram så som lajon gör. Men när den ena brodern blir sjuk, måste leken förändras. Det blir ett äventyr som filosofiskt fortsätter förbi sjukdom och död, som aldrig tappar hoppet eller barnets perspektiv. Jens Mattsons text förmedlar fantasifullt en historia till barnet och en annan till den vuxna läsaren. Historieresan är något så unikt som en faktabok, från vikingatiden till nittiotalet, som levandegör och roar på samma gång. Christoffer Rönnbäck och Ebba Svennung fokuserar inte på kungalängder – här är det istället händelser som blir milstolpar och startskott. Boken är sprudlande och full av viktiga detaljer som ofta saknas i tidigare historieböcker. PrisutdelningPriset delas ut 20 april på barnboksfestivalen Litteralund. Vinnaren tillkännages vid en ceremoni på Lunds stadsbibliotek, Sankt Petri kyrkogata 6, kl 18 (mingel från kl 17.30). Då blir det också samtal med de tre nominerade och uppläsningar ur deras böcker. Varmt välkomna önskar, Malin Eriksson, Eva Salqvist och Elisabeth Östnäs (Slangbellans jury) Om SlangbellanDebutantpriset Slangbellan initierades 1998 av Sektionen för barn- och ungdomslitteratur i Sveriges Författarförbund på initiativ av Helena Dahlbäck. Avsikten med priset är att lyfta fram debutanter och stimulera till fortsatt författarskap. Priset är också ett sätt för oss att hålla oss informerade om det som händer inom vår yrkeskår. Samtidigt får vi tillfälle att lyfta fram sådant vi saknar. Fördelen med att just vi delar ut ett pris är att vi inte behöver ta marknadsmässiga hänsyn utan helt kan koncentrera oss på sådant som kvalitet, förnyelse och innehåll. De nominerade utses av en jury, och hela BULT:s styrelse väljer vinnaren. Priset består av en handtäljd slangbella av Kalle Güettler, ett diplom av Boel Werner och 30 000 kronor. Mer informationFör mer information om Slangbellan och prisutdelningen, kontakta Malin Eriksson. |
| Sveriges Författarförbund har, sedan 1893, arbetat med ekonomiska, juridiska och sociala frågor som rör det litterära yrkesutövandet. För närvarande har förbundet drygt 3 000 medlemmar. Författarförbundets uppgift är att tillvarata och bevaka medlemmarnas ekonomiska och ideella intressen, men också att erbjuda en plattform för brett och internationellt utbyte av erfarenheter mellan författare och översättare. Målet är en stark och sammanhållen yrkesgrupp som tillsammans kan arbeta för att stärka författarnas och översättarnas rättigheter. |
Sveriges Författarförbund
103 63 Stockholm
Sverige
Webbplats: www.forfattarforbundet.se
E-post: info@forfattarforbundet.se
Tel +46-8-545 132 00
Org.nr 802004-7687
Sagan om den lilla, lilla gumman har vi väl alla lyssnat på och bläddrat i som små, ljudat oss igenom när vi lärt oss den magiska konsten – eller själva läst högt för små barn senare i livet. Den är från 1897 (Elsa Beskows debut).
År 2020 är den lilla, lilla gumman och hennes katt sedan många år i himlen. Men i Opsis Barnkultur nr 1 kan vi nu läsa Sagan om den lilla, lilla skolbibliotekarien. Läs den gärna högt för stora, stora skolpolitker 😉
Idag den 3 mars 2020 fyras startskottet av för Författarförbundets m.fl. kampanj för att rusta de offentliga biblioteken, stoppa nedläggningarna, privatiseringarna och försöken att styra bibliotekens inköp / programverksamhet politiskt (läs: SD).
Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll och styrelsemedlem Per Wirtén formulerar målen för kampanjen i Expressen.
Citat ur artikeln:
”Det utvecklas nu en strid på många fronter om bibliotekens framtid – i värsta fall om deras överlevnad. Läget börjar bli allvarligt. Det räcker inte att bara försvara enskilda bibliotek mot nedläggningshot, de behöver dessutom utvecklas för att kunna möta samhällsutvecklingen: globaliseringen, migrationen, bildningsbehoven.
Därför drar Sveriges Författarförbund i dag i gång arbetet ’Rusta biblioteken för det demokratiska uppdraget’. Alla behöver förstå att det finns en biblioteksfråga, att inget längre är givet och att folkbiblioteken har fiender.”
Mycket bra! Och mycket mer än så i artikeln. Det finns stor anledning att återkomma om kampanjen framöver.
Sverige: NU KÖR VI!
