Slangbellan 2022 …

… gick till Sara Mauritzon. Grattis!

FOTO Kalle Güettler

Sveriges Författarförbund:

Juryns motivering

”Med varm hand öppnar Sara Mauritzon dörren mot det magiskt förhöjda i Silvermannen. Mytologi vävs skickligt ihop med det vardagsnära livets utmaningar för den som är ensam och vilsen. Omsorgen om karaktärerna är tydlig, och framställningen av såväl barn som asagudar är uppfriskande oklyschig. Här har vi berättarkonst på hög nivå, i en genomarbetad historia som kommer nära läsaren.”

Prisutdelning

Priset består av en handtäljd slangbella gjord av Kalle Güettler, ett diplom i original av Elisabet Ericson och 30 000 kronor. Det delades ut idag, 26 april 2023, på barnboksfestivalen Litteralund i Lund.

Övriga nominerade

Nominerade i år var även Regnbågsbebisen av Josefine Engström (Natur & Kultur) och Yani av Nora Khalil (Natur & Kultur).

Utan sponsorer, ingen Slangbellan

Slangbellan 2022 delas ut med stöd av Bonnier Carlsen, Hegas, Idus förlag, Junibacken, Lilla Piratförlaget, Natur & Kultur, Opal, Ordalaget bokförlag, Rabén & Sjögren, Jujja Wieslander och Stefan de Vylder. Stort tack!

Om Slangbellan

Debutantpriset Slangbellan initierades 1998 av sektionen för barn- och ungdomslitteratur, Bult, i Sveriges Författarförbund och på initiativ av Helena Dahlbäck. Avsikten med priset är att lyfta fram debutanter och stimulera till fortsatt författarskap. Priset är också ett sätt för oss i Bult att hålla oss informerade om det som händer inom vår yrkeskår. Samtidigt får vi tillfälle att lyfta fram sådant vi saknar. Fördelen med att just vi delar ut ett pris är att vi inte behöver ta marknadsmässiga hänsyn utan helt kan koncentrera oss på sådant som kvalitet, förnyelse och innehåll. De nominerade utses av en jury, och hela Bults styrelse väljer vinnaren.

Tidigare Slangbellan-pristagare

Vid prisets utdelande berättade jag för Sara och publiken om hur slangbellan kom till i år. Det var inte alls som vanligt. Jag brukar gå ut i Roslagsskogarna i början på året för att leta upp en lämplig träklyka i ungskog eller sly. Oftast blir det hassel, ask eller asp. Det är de träslag som har flest välvuxna klykor. I år hade jag tagit rätt på en av hassel, skalat bort barken, täljt till en grov form och torkat träet försiktigt och väl. Det var dags att börja slipa bellan slät och bränna in pristagarens namn, ”Bult:s debutantpris”, årtalet och bokens titel, montera dubbla ventilgummin och läderlapp och provskjuta vapnet.

Men så blev det inte. Här är min alldeles sanna berättelse om hur årets slangbella kom till mig med ett våldsamt åskväder som helt plötsligt tornade upp sig över mitt huvud en solig, stilla vårdag med klar och kylig luft:

”Jag stod på tomten och njöt av friden vårfågelkvittret och det uppvaknande livet i naturen runt vårt gamla hus på en höjd i Roslagen. Det står på en torpartomt som bebotts sedan bronsåldern, då åkrarna nedanför var en havsvik. I hagen vid den sydöstra stenmuren har Riksantikvarieämbetet registrerat 25 vikingagravar, varav endast 3–4 har grävts ut och resten rymmer okända föremål.

Plötsligt drog himlen ihop sig ovanför med svarta moln, kraftigt dunder och blixtnedslag. En fräsande kulblixt for i slow motion genom luften mot vår jättelika, urgamla ask och träffade en gren med en öronbedövande smäll. Eldsflammor och tät rök fick mig att krypa ihop och blunda. När oset skingrats, mullret försvunnit – det tonade bort liksom ljudet av klapprande klövar i väster – och allt blivit stilla och solen åter sken, låg klykan osande men inte sotig på marken i våta fjolårslöv mellan vintergäck och vitsippor, grovt formad och färdig att bearbeta med en rykande kulblixt av rent silver intill. Asken var oskadd sånär som på en i spetsen svartbränd gren. Talgoxen började försiktigt pipa sitt glada tsitsitu och solen lyste åter klar och varm.

Det stod helt klart att detta måste bli årets Slangbella. Strax efteråt fick jag besked från juryn. Det stämde. Den fina hasselklykan som jag hade förberett får anstå till ett kommande år. Yggdrasils, världsträdets, ande ska bo i årets pris. Barnet till en asagud ska självklart ha ett vapen av ask, inget annat träslag duger.

Och just denna ask-klyka, en gåva från Tor själv, överlämnar jag nu till dig för ett provskott!”

Lunds konsthall hade en fin, värdefull och mycket känslig utställning av moderna skulpturer vilket begränsade skottfältet. Sara kunde inte testa vapnets fulla kraft och snärt vid provskottet och inte sikta över publikens huvuden som seden bjuder på grund av risken att träffa någon skulptur med den silverne blixtkulan som följde med. Hon skötte sig med den äran och avlossade ett löst och välriktat skott åt sidan där ingen skaderisk förelåg.

Alla tre nominerade – förutom Sara Mauritzon var det Josefine Engström och Nora Khalil – blev intervjuade på scenen av Bults ena ordförande Anna Ahlund (hon delar uppdraget med Anna Munya) innan vinnaren tillkännagavs. Det blev intressanta samtal om deras verk och arbetsmetoder.

Den tjugofjärde Slangbellan – nästa år har fått sin ägare. nästa år är det 25-årsjubileum! Här är prisets historia för den som undrar hur allt började.