En fin beskrivning av Marj-Inger av hennes närmaste granne, min vän Tor, i ny intervju
Den utmärkta tidningen Ságat får ursäkta men som prenumerant har jag tillgång till den digitala upplagan och med all respekt för upphovsrätten väljer jag ändå att lägga ut denna och ett par andra artiklar om mig, utställningarna och Marj-Inger på min blogg. Observera att de inte utan tillstånd från tidningen får kopieras för att återpubliceras i något kommersiellt sammanhang. Eftersom jag bedömer risken för detta som försvinnande liten och finner Elin M Werslands reportage så värdefulla, delar jag dem med detta förbehåll. Min blogg är inte kommersiell utan ett forum för författarskap och samhällsfrågor utifrån en skribents perspektiv.
Här berättar alltså min vän och värd i Marj-Ingerhuset Tor Nilsen mer om den fria ”rebellen” Marj-Inger, hans fars kusin. Hon som betydde mycket för bygden på sin tid, och vars betydelse sträcker sig in i våra dagar. Hennes hus och liv är ju tack vare Tors insats en viktig del i bevarandet av generationernas kunskap om och stolthet över sitt sjösamiska arv. Kjerringdalens kollektiva minne. (Anm: ”Sjit helvedeskåken” och dess ägare Anton Sjåbakken som nämns i texten är intressanta att läsa om. Anton i Manndalen var ingen som myndigheterna satte sig på. Och hans del i bygdens kollektiva minne är också betydelsefull: https://nordligefolk.no/sjosamene/historie-religion/sjabakkhuset-eller-sjit-helvedes-kaken/)