Skip to content

”Pk” – OCH ”konstnärlig kvalitet” – oförenliga egenskaper?

1 januari, 2016

cover_baklava_100804_korr.jpg

Kan ett verk BÅDE vara ”politiskt korrekt” OCH ha ett konstnärligt och litterärt värde? I en politiskt korrekt kulturell offentlighet anses dessa två begrepp självklart vara helt oförenliga. Jag blir så trött på det där. De som ständigt suckar över politiska budskap som de tycker sig finna i barnböcker utgår från två grundvärderingar:

  1. Författare ska inte lura i oskyldiga barn sina politiska eller moraliska värderingar genom litterär gestaltning. Jag frågar mig: Vad är då en lämplig fostran i vår tid? Att dagligen få glo på nominellt opolitiska och moraliskt svartvita Disneyfilmer?
  2. Så fort en grundläggande idé om rätt och fel, eller ideal som jämlikhet och solidaritet, genomsyrar en barnbok så skriver den automatiskt läsaren på näsan och kan inte bedömas som ett konstnärligt eller litterärt verk. Jag frågar mig: Varför inte?

Som jag ser det bärs i stort sett alla litterära verk upp av en grundläggande idé. Förnekar författaren att hen har en sådan, så har författaren därmed deklarerat att den grundläggande idén är att skita i alla värderingar och bara låta sina litterära karaktärer leva livet som det utvecklar sig ur författarens eget undermedvetna associerande. Det är definitivt också ett sätt att skriva som styrs av värderingar och moral, men dessa är dolda, ibland till och med för författaren själv, och kräver lite pusslande för att sätta fingret på.

Så vad är skillnaden? När jag skrev texten till Jag vill ha Baklava! så tänkte jag från början inte alls på att göra en historia i ”mångfaldsgenren”.  Jag fascinerades av det rytmiska och musikaliska i titeln, som påminde mig om muntliga demonstrationsrop à la ”Ropen skalla: Daghem åt alla!” och började spåna utifrån känslan av att någon KRÄVER att få baklava. Vem är då denna någon? Så började mitt filande på grundberättelsen.

Ganska snart kom jag på att det vore kul att göra en bilderbok helt konsekvent utifrån ett jag-perspektiv – alltså att huvudpersonen inte själv syns på bokens bildsidor och att läsaren ser det som bokens ”jag” ser. (Och beslutet att skriva en jag-berättelse fattades ju automatiskt redan då jag bestämde bokens titel såsom första led i processen …)

Därmed hade några strategiska beslut fattats: det skulle bli en jag-berättelse med ett konsekvent jag-perspektiv. Och, som drivkraft i hela storyn, en passionerad förälskelse i den söta bakelsen baklava.

Nästa beslut som måste fattas gällde bokens ”jag”. Skulle det vara en kille eller en tjej? Min fru läste ett manusutkast och trodde att ”jag” var en kille. Samtidigt hade jag själv tänkt mig en tjej. Det blev en aha-upplevelse som pekade på möjligheten att faktiskt inte i texten avslöja ”jags” kön för läsaren. Det skulle, tänkte jag,  vara kul att utmana läsarens föreställning om ”killigt” och ”tjejigt” beteende och först i bokens sista bilduppslag, genom illustrationen, visa att ”jag” var en tjej.

Så blev det också och till min glädje gillade Pia Halse manuset. Vi skissade under ett par år tillsammans på gestaltningen i text och bild och till slut hade Pia tillräckligt med bildmaterial, och texten var tillräckligt bearbetad, för att vi skulle kunna presentera boken för ett par av ”mina” förlag. Inget av dem nappade, boken ansågs visserligen intressant men inte kommersiellt gångbar.

I det låsta läget kom jag att tänka på OLIKA förlag som har en konsekvent genusprofil. De tackade genast ja, men med förbehållet att både manus och illustrationer måste gå igenom en genustvätt före tryckning. Det blev en intressant och lärorik process under ytterligare ett år – både för oss och förlaget – där det konstnärliga och litterära hela tiden låg i vågskålen mot det genusmässigt sjysta.

images-2

Till slut var vi alla nöjda: förlaget med bokens genusmässiga uttryck, och vi med dess konstnärliga och litterära uttryck. Inget i storyn var rubbat i grunden, men gestaltningen hade problematiserats och vässats ur genussynvinkel. Nu återstod att se hur den skulle tas emot … Det blev förvånansvärt positivt (se recensioner här på bloggen) men också lite överraskat höjda ögonbryn: Politiskt korrekt – ja. Bra barnlitteratur och god samverkan bild-text – ja, faktiskt.

Idag trillade jag över en anmälan av boken som belyser detta. I Järfällas biblioteksblogg skrev signaturen Kajsa den 29 mars 2011 så här:

”Det vimlar av könsstereotypa barnböcker med agerande, starka modiga killar och omhändertagande tjejer och familjer som består av mamma, pappa, barn. Ja, de flesta familjer består av just mamma, pappa, barn men 25% av alla barn i Sverige lever i en familj som inte är en så kallad kärnfamilj. Dessa 25% är knappast representerade i barnlitteraturen idag men det finns en del undantag och jag hoppas att mer är på väg. Det finns förlag som specialiserat sig på genusgenomtänkta böcker och om dessa i början kändes rätt tillrättalagda börjar de nu faktiskt bli riktigt bra och man ger oftare ut redan etablerade författare.”

”Kalle Güettler, Jag vill ha baklava. En lysande liten bok som inte bara får med hbt-tema utan också mångkultur och en blinkning samhällets internetifiering utan att kompromissa med den litterära och konstnärliga kvaliten. Dessutom är den tryckt med FSC-certifikat för minskad klimatpåverkan. Kan en bok bli mer politiskt korrekt? Huvudpersonens kompis Perian har haft med sig Baklava till förskolan och huvudpersonen tycker att det är fantastiskt gott! Hon/han vill baka själv men hur gör man. Mammorna har inte tid men kolla nätet, säger storasyskonet. Vad är det där nätet egentligen, huvudpersonen ger sig ut på jakt. Man blir faktiskt rätt sugen på baklava själv, sist i boken finns också ett recept.”

Tråkigt nog recenserades här bara bokens berättelse i detalj. Bilderna och textens stil och form samt deras samverkan med varandra kommenteras inte närmare, det nämns bara att kvaliteten är hög. Men jag tycker det är intressant att se hur denna bok, som grodde och växte upp ur ett frö i form av en boktitel till en i mina egna ögon rätt galen och anarkistisk blomma, så självklart och entydigt har kategoriserats som en politiskt korrekt inlaga i mångfaldsdebatten.

Boken sålde slut på förlaget och fick tryckas om. (Nu är den slut igen och kommer inte att tryckas upp mer). En pikant detalj var att förlaget inför omtrycket ville byta omslagsbild. ”Politiskt korrekta” läsare hade hört av sig om den mustaschprydde pappan som de menade såg ut som en ”typisk turk”. Hm … fördomar hos vem? Förlaget tvådde sina händer och i stället fick en bild av ”jags” kamrat Perian från ett av bokens uppslag ersätta Perians pappa på omslaget. Det var okej för oss, pappan fick trots allt heja på läsaren från bokens baksida, men själv gillade jag bättre den ursprungliga framsidans lite tokiga stil.

Nytt omslag 2014

 

Annonser

From → Presentationer

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: